SSHH Nr 3/1997

    Benita Forsman: 

Hangöflickan som vann adelsmannens hjärta

 
Det var sommaren 1751 på Hangöudd. "Lilla ofreden", ryska kriget 1741 - 43 var över, men läget var inte stabilt, och man fruktade att ryska flottan skulle försöka hindra fästningsbyggena längs kusten. Till Hangöudd kommenderades militär strandpostering, och i truppen ingick bl.a. den unge korpralen Carl Johan Aminoff, född på Nitlax korpral­boställe i Bromarf. Denna sommar år 1751 var han 18 år och under vis­telsen i Hangö träffade han den flicka, som blev hans första stora för­älskelse. I sin självbiografi, publicerad av Patrick Bruun under titeln Vardagsslit och sjuårskrig, berättar den unge dragonen om det militära uppdraget på Hangöudd, men också om sin ungdomskärlek. Utdraget återges här i något moderniserad språkdräkt:

 "... deras (bybornas) döttrar hämtade oss under bärtiderna så mycket bär vi behövde. Bland dessa var en 15 år gammalflicka, ganska behagelig. En kväll då hon hämtade mig smultron, skämtade jag med henne, att hon skulle bli hos mig över natten. Det bifölls, och vi lågo tillsammans, men med den otillviteligaste dygd. Detta skedde sedan oavbrutet så länge jag var här. Vi började hjärteligen älska varandra. Våra unga och ofördärvade hjärtan tog en öm del uti varandras önskan. Jag var uti oskyldighetens tillstånd, och jag är försäkrad att min flicka var det även. Det märk­värdigaste var, att flickans föräldrar visste det, att vi lågo tillsamman. De hindrade det ej, försäkrade att uti vårt umgänge icke var något lastbart. Då vi skulle skiljas åt, sörjde vi så hjärteligen, att jag tror de käraste makar icke ömmare saknat varandra. Jag såg sedan icke denna så högt  älskade person, men kom henne dock alltid ihåg."

Carl Johan Aminoffs militära bana förde honom ut i Europa, hans memoarer berättar om hans karriär med dess krigsstrapatser och utmärkelser, men också om nöjesliv, amorösa äventyr och vardagsslit. Så småningom åter­vände han till hemlandet, tog avsked med majors grad 1783 och slutade sina dagar 1809. Han gifte sig aldrig, men för de barn hans hushållerska födde på frälsehemmanet Gröndal i San­näs i Karis, tryggade han fram­tiden genom sitt testamente.

     Sin ungdomskärlek glömde han inte. Ett äktenskap mellan de båda unga hade varit otänkbart - ståndsskillnaden var oöverbryggbar - men att käns­lorna varit starka vittnar hans skrifter om:

"(År) 1791 fick jag veta att hon levde som änka uti fattig­dom. Jag reste till Hangö för att se henne. Hon var vid sjöstranden bland mycket folk. Jag frågade om hon kände igen mig. Svar: Nej. Om hon kom ihåg, att hon för 40 år tillbaka en hel sommar legat med en ung herre som var här kommenderad? Svar: Ja, han har aldrig kommit ur mitt minne. Och då jag sade henne att jag var den samma, började hon hjärteligen att gråta, och gladde sig att än en gång få se mig. Jag gav henne några riksdaler och årlig pension."

    Men vem var då hangöflickan som vann adelsmannens hjärta? Av Aminoffs an­teckningar framgår att hon skulle ha varit 15 år gammal sommaren 1751, men någon hangöflicka född 1735 eller - 36 står inte att finna i kyrkböckerna för Bromarf kapellförsamling, dit Hangö hörde. Med de ledtrådar som ges, verkar det troligt att flickan i fråga var Anna Samuelsdotter från Norrgård, född 1733 som dotter till lotsen Samuel Mattsson och hans hustru Anna Ers-dotter. Hon gifte sig med bondesonen Isak Eriksson från Backa i Hangö, sedermera kronolots, och födde 6 barn. Isak Eriksson dog 1790, och Anna var således änka vid Aminoffs besök i Hangö 1791. Hon dog år 1799. Kyrkböckernas knappa fakta, så välkända för oss släktforskare, ger stom­men till Anna Samuelsdotters liv: när hon föddes och var hon växte upp, vem föräldrar och syskon var, när och med vem hon gifte sig, barn som föd­des och dog eller växte upp, och slutligen när och av vilken orsak hon dog. Carl Johan Aminoffs bevarade självbiografi ger oss en unik liten glimt av henne utöver det - den unga, behagliga flickan som efter en häf­tig sommarförälskelse levde kvar i hans minne genom växlingsrika levnads­år. Hon rör vid vår fantasi med sitt livsöde, som till det yttre var likt alla andra hangökvinnors: ett hårt och strävsamt liv som lotshustru och skärgårdsmora tillsammans med den man som valts  åt henne. Men hur hon själv upplevde sitt liv och sitt öde, hur mycket den bitterljuva kärleks­sagan präglade hennes tillvaro och hur hon behandlades och betraktades av människorna i sin omgivning, det förblir obesvarade frågor, som ännu i dag, 200 år senare, förmår egga vår fantasi.

Källor:

-   Patrick Bruun: Vardagsslit och sjuårs krig. Upplevt och beskrivet av den nyländske dragonen Carl Johan Aminoff

-   Berndt Herman Aminoff: Släkten Aminoff

-   Bromarf församlings kyrkoarkiv